Reseberättelse från sommaren 2011

Seglingen gick till Lofoten från Henån och avslutades i Stockholm via Helsingfors. Avresa den 1 juni med avslutning den 16 oktober. Totalt blev det 3 300 sjömil. Vädret har genomgående varit bra, med förvånansvärt mycket sol. Under resan har vi sett åtskilliga delfiner, lunnefåglar, örnar och valar. Sammantaget en mycket minnesvärd resa.

Vi avgick från Henån den 1 juni och gick till Hermanö, som ligger intill Gullholmen. Det var en härlig kväll och vi åt middag i sittbrunnen. Havskräftor ...

Tidigt morgonen efter seglade vi till Lyngör i Norge i strålande sol och lagom vind. Färden fortsatte sedan längst kusten till Skjernöya där våra goda vänner Håkan och Helena med en systerbåt redan låg ankrade. Vi skulle ha sällskap några dagar innan de styrde mot Orkneyöarna och vi norrut längst Norges kust.

Nästa hamn blev Haröysund. Det är en grund flad där man kan få lä för de flesta vindar. Ett bra ställe att ligga och vänta i innan man rundar Hustadvika. Det är en kuststräcka med öppenkust och relativt många grynnor. Vår natthamn blev en lagun på ön Storfosen. Bra hållbotten och en jättefin ankringsplats.

Från Storfosen gick vi vidare till Roan där vi åter fick vänta en dag på att en kuling skulle blåsa över.

Efter Rörvik börjar det riktigt vackra landskapet. Här startar Helgelandskusten som också är upptaget i Unescos världsarvslista. Vi passerade Torghatten, Brännöysund och ankrade i Straumöya.

Den lokala båtklubben hade anlagt fina bryggor som man kunde förtöja i. Vi valde dock att ankra på svaj. Här fick vi sällskap av en nyfiken säl. Bara 20 sjömil från Straumöy ligger Hjertöy. En av många vackra naturhamnar. Den ligger mellan De sju systrarna och Dönnamannen.

I vackert väder fortsatte vi på midsommardagen till ögruppen Traena. På vägen såg vi både delfiner och valar. Ögruppen Traena ligger på Norra Polcirkeln. En vidunderlig utsikt belönas man med om man promenerar upp på toppen av ön. Nästa anhalt skulle bli Svartisen. Det är en glaciär som nästan sträcker sig ner till fjordarmen. Ju närmre glaciären vi kom
desto kallare blev det i luften. Förtöjer gör man i en pontonbrygga längst in i fjorden. Hamnavgiften lägger man i ett kuvert i den brevlåda som finns på bryggan. Vi förtöjde vid 19-tiden och bestämde att vi skulle promenera till glaciären. Enligt hamnboken skulle det inte ta så lång tid. Vid 24-tiden hade vi nått till glaciärkanten. Vägen upp gick längst en anvisad väg och bitvis fanns det kätting att hålla sig i alternativt dra sig upp med. När vi stod vid glaciärkanten så kunde man höra hur det droppade och knakade i isen. Vi såg också de fantastiska nyanser av turkos färg som finns i glaciären. Solen sken och vi var förbluffade över att det inte kändes som natt. Väl tillbaka i båten blev det en sen eller om man hellre vill tidig middag.

Nästa dag avgick vi i knallblå himmel och blankvatten. För första gången kunde man känna lite värme i luften. Vi hade planerat att gå till en lagun som heter Selvåg på ön Fleina. Under gång fick vi en väderrapport via VHF:en att det  skulle bli kuling från SO. Det var inte någon bra vindriktning för lagunen så det fick bli en omdisponering till Fuglöy i stället. Här låg vi förtöjda tillsammans med två andra orustbåtar med fransk respektive tysk flagga. När kulingen blåst över gick vi till Selvågen och ankrade i fladen. Ön ligger precis vid havsbandet och om det är en klar dag kan man från bergets topp se hela Lofotenryggen. Vi fick uppleva ett rikt fågelliv med bl a Lunnefåglar och örnar. Det här var en lagun vi skulle återkomma till.

Dagen efter var planen att gå till Langeod. Det är en ö strax utanför Bodö. Regn som vanligt när vi lättade ankare. Under dagen blev dock vädret bättre och bättre. Vi blev helt överväldigade av att se Lofotenryggen. Efterhand bestämde vi att i stället korsa Västfjorden och gå till en naturhamn som heter Gullvika. Vi var framme vid midnatt, men det är ju ljust hela natten så det var inga problem. Väl framme blev vi förstummade av hur vackert det var i Gullvika. Det här skulle bli vår favorithamn under resan. I närheten av Gullvika ligger Trollfjorden. Det är en vacker fjord som har höga berg och vattenfall. Hurtigrutten går in här och vänder. Vi blev kvar i Gullvika några dagar för det var så vackert.  Sedan bar det av till Skrova. En ö som ligger strax utanför Svolvaer. Vi förtöjde vid en flytbrygga och låg i stort sett ensamma här, trots att det var högsommar. De följande dagarna följde vi kusten längs Lofotenryggen söderut och hamnade till slut i Reine. Det är en lite speciell ort som är delad på mitten. I hamnboken varnade man för fallvindar. Vi förtöjde i restaurangen Buas pontonbrygga och blev kvar i fem dagar.  Härifrån gick vi sedan SO till Valnes. Vi fick en härlig segling i öppen vind över Västfjorden. Vi förtöjde hos den lokala båtklubben. Kulingvaring igen. Vinden märktes dock inte eftersom det var en så skyddad hamn. Några snälla personer på bryggan erbjuder oss att låna en bil så att vi kan se Saltstraumen. Det är ett sund med oerhört kraftig ström.

Det är nu mitten av juli och vi går till Selvågen. Vi ankrar på svaj och tar en promenad upp en bit upp på berget. När vi sitter och beundrar utsikten får vi syn på några örnar som cirklar nedanför oss. De fortsätter länge och hamnar till slut ovanför oss. Det är ett mäktigt skådespel som vi aldrig tidigare varit med om. Storslaget!

Vi fortsätter sedan söderut. När vi gick norrut blev det mycket motorgång. Nu seglar vi desto mer. Vi ankrar åter vid Hjartöy och Straumöy eftersom det är så vackert. Passar också på att reparera en doradeventil som läcker. Vi fortsätter sedan till hamnen Möyhamna som ligger vid Torghatten. Här finns ett jättelikt hål rakt genom berget. Skön promenad och vacker utsikt.

Seglingen fortsatte sedan söderut. Vi passerade återigen Trondheim och tog natthamn i Golma. Det visade sig vara en riktigt skyddad vik. Hustadvika passerade vi i dimma.

Under resan har vi haft problem med en övertrycksventil till varmvattenberedaren. Vi bestämde att vi skulle gå in till Ålesund för att försöka få det reparerat. Eftersom vi blev liggande i Ålesund över helgen tyckte rörmontören lite synd om oss och föreslog att vi skulle låna en bil och åka till Geirangerfjorden. Sagt och gjort. Vi antog hans erbjudande. Vägen var slingrig och de 30 mil vi skulle åka tog ganska många timmar. Men, det var väldigt vackert. Hamnen längst in i Geirangerfjorden upptäckte vi var mindre bra att förtöja i. Det blev en svinga i hamnen trots att det var blankvatten. Därför var vi trots allt glada att vi åkt bil i stället för båt. När vi fått ordning på vattentrycket så fortsätter vi söderut och rundar återigen Stadslandet i lugnt väder. Här går konvojer med fritidsbåtar under högsäsong ledda av sjöräddningsbåten. Sedan fortsätter vi i ganska snabb takt söderut. Vi passar på eftersom det är bra väder. När vi kommit till Järend och Lista bestämmer vi att vi ska gå in till Yttre kalven som ligger på ön Hidra. Här har vi varit för ca 20 år sedan och har minnen från en pittoresk hamn omsluten av höga berg. Det visar sig dock att man har kalhuggit närmast stranden och det känns riktigt ovälkomnande. Vi ångrar faktiskt att vi gick in i den här hamen. Det hade varit trevligare att ha kvar idyllen i minnet och inte den skövling som skett nu. Dagen efter var det lugnt så vi gick ut från hamnen och rundande Lindesnes. Lagom vid udden så drog vinden på och vi gick för motor i ganska hård vind. Vårt mål var Stjernöy som är en riktig idyll på sörlandet. Efter några naturhamnar på sörlandet gick vi över till Koster för att träffa några goda vänner. Även i Kungshamn träffade vi goda vänner som visade oss hur vackert det är väster om Sotenkanalen.

Seglingen fortsatte sedan söderut och en natthamn blev Anholt. Eller rättare sagt det blev natthamnar för en hel vecka. Styv kuling rakt in i hamnen. Eftersom vi inte hade bråttom så låg vi kvar och njöt av naturscenerierna. Anholt är i vanliga fall en välbesökt hamn. Hamnkaptenen sade att det under högsäsong kunde vara uppåt 500 båtar. Nu var vi en handfull. Ett visst plåster på såren blev också att de hade goda wienerbröd i hamnbutiken. Efter en vecka bedarrade vinden och vi fortsatte till Köpenhamn och Christianshamns kanal. Vi blev kvar i Köpenhamn i tre dagar och passade på att göra flera trevliga utflykter. 

I ett väderfönster fortsatte vi sedan till Ystad där vi bl a träffade ägarna till en annan Najadbåt. Hamnen är dessvärre lite för grund för oss, men som tur var det sand så det gjorde inte så mycket. Efter några dagars väntan i Ystad gick vi vidare till Skillinge och Kalmar. Till vår besvikelse upptäckte vi att ICA-Baronen inte längre fanns kvar utan vi fick gå upp till staden i stället. Till vår överraskning hade man också byggt om Ölandshamnen som gästhamnen i Kalmar heter. Därefter fortsatte seglingen norrut längst svenska kusten med några natthamnar. Eftersom det nu var september så var vi helt ensamma i vikarna. När vi kommit till Sandhamn funderade vi över vad vi skulle göra härnäst. Vi hade ungefär en månad tills vi skulle få tillträde till vår hamnplats på Biskopsudden. Vi bestämde helt enkelt att vi skulle gå till Helsingfors via Åland och Åbolands skärgård. En helt vidunderlig segling i långsam takt som vi kommer att komma ihåg länge. Den 16 oktober förtöjde vi på Biskopsudden.

Lyngörs fyr.
Bergens hamn.
Aldevåg.
Helsingfors
Blåsväder på Anholt
Mariehamn
Selvågen
Hemma på Biskopsudden
Andra år