Reseberättelser

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011
1-4 juni
Vaknar till ännu en strålande dag. Seglar förbi öarna Eigg och Muck. Rundar lugnt och stilla Ardnamurchan, fastlandets västligaste udde. I hårt väder är den en utmaning.
Tar en boj i pittoreska Tobermory. Vid det här laget har vi verkligen fått bekräftat att en god tender är nödvändig. Tar densamma in till land och flanerar i den lilla staden.

Påföljande dag, återigen med fantastiskt väder, seglar vi genom Sound of Mull, Skottlands mest trafikerade farled. Möter den stiliga hjulångaren Waverly. Vid sundets slut, i närheten av fyren Lady´s Rock, gör sig tidvattnet synnerligen påminnt. Ställvis kokande vatten, har själva upp till fyra knops ström.
Passerar stiliga Duart Castle. Tar en boj vid Oban Marina. Marinan ligger vid ön Kerrera, mitt i mot staden. Två passbåtar gör att vi mycket smidigt tar oss över.
Oban är en centralort på Skottlands västra kust. Många är, liksom vi, besökare.
Som framgått har vi varit priviligierade med vackert väder. Det hindrar inte att vinden är kall och hittills har vi inte avstått från värmarna under kvällar och nätter.

Söndagen bjuder på födelsedagsfirande med tårta och skönsång på kojen!

En mängd praktiska bestyr, vilka gjort att tiden runnit i väg med en förskräckande fart gör att vi bestämmer oss för att ligga kvar i Oban. Bland annat vill vi ytterligare planera den fortsatta seglatsen ner genom Irländska Sjön till södra UK. Vid planeringen är det värt att påminna om den förmån dagens seglare har vad det gäller att få sjöväderprognoser via internet. Hittills är vår erfarenhet att uppkopplingen i hamnarna via WiFi är av varierande kvalitet. Hela skalan från med beröm godkänt till tålamodsprövande eller obefintlig. En förstärkarantenn av god kvalitet är att rekommendera. Möjligheten att ta ner exempelvis GRIBfiler via satellit är inte endast bra för längre överhavsseglingar, utan även en stor fördel vid segling längs en kust som denna, utsatt och där konventionell internetacess inte alltid är att räkna med.

Ett glädjeämne är alla kontakter vi har med våra vänner, bekanta och släktingar i land! Och till sjöss! Flera av er mailar, SMSar, följer oss via AIS. Några av er då och då, några nästan dagligen. Av Håkan i Portugal får vi kompletterande väderprognoser samt hamntips. Via Hilde har vi daglig satellitkontakt vid överhavssegling. Etc, etc... Mycket uppskattat! Passar på att påminna om möjligheten att sända SMS till oss via Iridium, kostnadsfritt för er. En instruktion om tillvägagångssättet finns på hemsidan.




Tobermory
Hjulångaren Waverly kör genom sundet vid ön Mull.
5 - 13 juni

Ett för årstiden djupt lågtryck som kommer in från Atlanten med tillhörande hårda vindar gör att vi ligger kvar i Oban. Här blåser det inte farligt, men söderöver, dvs dit vi är destinerade är det inte roligt. På observationerna läser vi själva upp till 53 mph. En av hamnkaptenerna berättar om 70-80 mph, men det är rimligen i byarna. Är nöjd med att vi ligger kvar här.

Tom Cunliff kommer in med sin vackra Westernman. Läsare av Yachting Monthly bör vara väl bekanta med denne flitiga skribent.

Saltsanerar återigen exteriört. Senast var i Lerwick. Det är slående hur fort saltet bygger upp, trots att vi inte varit ute i hårt väder med sjövattenspray över båten.

Besöker märkliga McCaigs Tower. Detta är ett colloseumliknande byggnadsverk som ligger på en höjd ovanför staden med vidunderlig utsikt. Det uppfördes under ett antal vintrar runt förra sekelskiftet av en förmögen affärsman. Han ville dels ge invånarna en plats för vila, dels vintertid ge arbetslösa arbetare en utkomst, dels få ett minnesmärke över sig själv.

Sista dagen i Oban, fortfarande i strålande sol, beser vi en parad med kiltklädda skottar som spelar säckpipa.

Så fort ovädret lugnat sig avgår vi en tidig morgon, när det första gryningsljuset börjar komma. Efter ett par timmar får vi dimma på Firth of Lorn. Som väl är försvinner den när vi närmar oss Sound of Islay, det smala sundet mellan Islay och Jura. I detta sund är strömmen stark, det vill säga tidvattenberäkningarna måste göras med omsorg. Vi får upp till 5,3 knop med oss, med en påföljande hisnande FÖG.
När vi passerat sundet siktar vi den nordirlänska kusten på 30 nm håll. Får några timmars underbar segling. Därefter dör vinden, för motor mot North Channel, sundet som skiljer skottska Kintyre från Nordirland. Belfast tvärs vid midnatt.Stiltje även på Irländska Sjön, får en stilla, stjärnklar natt med en underbar mångata. Lugnet bryts dock under någon timme då ett dussin fiskebåtar  kommer ut från fiskehammnen Portavogie.
Strax efter lunch förtöjer vi i Dun Laoghaire, strax utanför den irländska huvudstaden. Marinan är synnerligen prydlig och välordnad. Så välarrangerad att det är ofrånkomligt att inte associera till tysk ordning och precision. En liten detalj är att man gått ifrån passerkort. I stället registreras kaptenens och besättningens fingeravtryck, för access till området.
Med hjälp av DART, lokaltåget, tog vi oss smidigt den korta vägen in till Dublin, där bland annat James Joyce står staty.

14-16 juni

Gör med bil en heldagsutflykt. Tar oss först till Wicklow National Park och Glendalough. Därefter i SW riktning till Cobh, helt nära Cork. Mycket pittoreskt.
Ett visst smolk i dagens bägare är att nederbörden under dagens lopp stegras från duggregn vid lunchtid till massivt skyfall. Som kronan på verket kulingvindar.
En enkel lunch intas på ett etablissemang som påminner oss om nyss lämnade Skottland. Namnet börjar nämligen på Mac-, mycket populärt bland lokalbefolkningen.
När vi sent på aftonen återvänder till båten ligger hon, som beräknat, mycket säkert och bra. Vindstyrkan är 7-8B, och nederbörden är som sagt påtaglig.

Påföljande dag ägnas till stor del åt datorarbete.
Lågtrycket med centrum vid södra Irland rör sig långsamt. Kulingvindar på cirka 20 m/s är prognosticerad för bland annat SW UK, dvs dit vi ska. Om prognosen står sig kan vi avgå på söndag.

Den 16 juni är en stor dag här på Irland. Då är det Bloomsday, då man minns och firar landets store författare, James Joyce. Många klär upp sig i Edwardianska kläder, det är mycket stiligt.







Oban Marina. Vi ligger vid bryggan i  närheten av den röda båten som också är en passbåt för mellan Marinan och Oban
Tom Cunliffs vackra Westernman
James Joyce
Paraplyerna för närvarande slut ...
17 - 20 juni

Bonnkryss söderöver längs den irländska kusten, i trista skvalpiga vågor. Vi tröstar oss med fin medström. Dublin Coast Guard meddelar S/SW 6B, eller som norrmännen säger, liten kuling, motvind. Så roligt vill vi inte ha det i natt. Vi hade hoppats på att komma betydligt längre, men går nu in i Arklow. Marinan för grund och trång, endast i en liten del av fiskehamnen, precis till styrbord om infarten, har vi tillräckligt vatten. Efter att ha efterhört att det är ok, lägger vi oss utanpå en fiskebåt.
En märklighet med tidvattnet i Arklow är att nivåskillnaden endast är 0,5 m. I dessa vattens hamnar är den annars i allmänhet 3-5 m. Tidvattnets vägar äro ibland outgrundliga...
Fiskehamnen har den gängse fräschören för dylika. Den lilla stadens kärna har potential, i grunden riktigt mysig. Dock i dagsläget en större mängd tomma affärslokaler, flagnande färg, sönderslagna fönsterrutor etc. En kvinna vi talar med formulerar sig som att läget är depressing. Det är svårt att inte hålla med.
Alla vi talar med är mycket vänliga och trevliga. På Christy´s Bar tar vi en Guinness. Väldigt trevlig stämmning. För att ta till en klyschig plattityd, genuint.

Påföljande morgon blir vi väckta av fiskebåtens besättning, som skall ut. De är trevliga och artiga på alla sätt och vis. Tre generationer, skepparen med sin far och sin lille son.
Varningen för liten kuling är nu borta, dock stor risk för kryss. Tidig avgång även för oss. Under större delen av dagen kan vi sträcka fint ner genom St Georges Channel mot St Davids Head. En del delfiner runt båten som verkligen hoppar - UNDERBART!!
Tar ner väderprognoser via satellit. Vårt ena system, Iridium, är inte speciellt snabbt men vi får fint ner textprognoser på cirka en minut, GRIBfiler 3-4 minuter.
När vi närmar oss The Smalls avtar vinden samt vrider till stick i stäv. Regnskurar. Motström cirka 3,5 knop. Efter några timmar ökar vinden till 7B, styv kuling. Speciellt de sista timmarna fram till S Annes Head får vi riktigt tuff sjö, rejält förvärrad av tidvattnet.
Vid midnatt, det vill säga i kolmörker, går vi in i Milford Haven. Ankrar i Dale Bay, rekommenderad både av våra pilots och Port Control.

När vi efter en natts tung sömn vaknar, möts vi av strålande solsken och det vackra landskapet här i Wales.
Om vi, som vi hoppades, skulle gå nu får vi efter att ha rundat Lands End, UK´s SW udde, motvind av kulingstyrka under den fortsatta seglingen till Falmouth, totalt 150 nm. Ännu ett nytt oväder är på väg in från Atlanten, här på torsdag. Konklusionen blir att vi kommer fira Midsommar här i Milford Haven.
I samband med aftonens högvatten förflyttar vi oss till Milford Haven Marina. Farleden dit går genom en industrihamn, med allt vad det innebär av den estetiken. Har tidigare under dagen reserverat en plats, på en så kallad hammerhead, alldeles utmärkt.
Marinan är trevlig, full av liv, restauranger och barer, och framför allt kommer vi ligga säkert och bekvämt i det prognosticerade ovädret.
Rundradion informerar nu om torrential rain. Kustbevakningen om 6B i morgon, 8 i övermorgon Midsommarafton.





Fingertoppsavkänning för att komma in på marinans område i Dun Laoughaire.
Reseberättelsen för juni fortsätter på ny sida
Bess Safari Too tryggt förtöjd i Milford Havens Marina inför det annalkande ovädret. Till helgen blir det Fish Festival i hamnen.
Ett smakprov på landskapet i Wales, Dale Bay.