Reseberättelser

2018

2017

2016

2015

2014

2013

2012

2011
Maj 2018



Is, snö, dimma och nu bölgehöjd

Efter att ha varit infrusna i isen, därefter insnöade, fem dygn nonstop med dimma, frosthalkiga bryggor senast 29 april är det meteorologiska spörsmålet högst upp på dagordningen nu bölgehöjden (lurade inte ut hur tangentbordet skulle attackeras för att få fram norska ö - ett o överkorsat med ett snett streck - så ni får nöja er med ett svenska ö).

Missförstå nu inte, det ovan nedtecknade lät möjligen deprimerande men faktum är att vi trivs mycket bra med tillvaron,  har samlat på oss en rad fina upplevelser. Dessutom är vi lyckliga över att numera ha en skyddad inre rorsmansplats och dito salong med utsikt trehundrasextio grader, allt uppvärmt av vårt holländska Kabola värmesystem. En fråga vi för övrigt ställer oss är om vi någonsin under det kommande månaderna kommer få anledning att stänga av pannan?

Bölgehöjden, eller våghöjden, följer vi noggrannt på bland annat yr.no. Kuststräckan vi nu, de första dagarna i maj, har framför oss det vill säga Lindesnes, Jären och Lista är oskyddad. På öppna havet är vind och vågor inte alltid kopplade till varandra. Ett oväder kanske hundra eller några hundra sjömil bort kan ge ordentlig sjö där du själv befinner dig i en lätt bris. Ett minne vi har i det sammanhanget är när vi sommaren 2012 lämnade La Couruna i nordvästra Spanien i bleke men med tung sjösjukeframkallande dyning från ett oväder ute på Atlanten.
Numera när vi seglar i vår trawler är vågorna, inte vinden, det viktiga.


Kap Horn och Minnenas Hav

Norges sydliga udde Lindesnes har ett vindpinat rykte, kallas inte sällan Norges Kap Horn.
I juli 2007 invigde drottning Sonja Spangereidkanalen, en kanal som gör det möjligt för motorbåtar att slippa runda Lindesnes för att i stället gå en skyddad inomskärsled.
Själva rundade vi udden i en lätt bris och måttlig dyning, sökte natthamn i trevliga Farsund, enda gästande båt, hamnen öppnar första juni.

Den låglänta oskyddade kusten vid Lista skiljer ut sig just på så vis att den är låg, ovanligt i Norge.
Lätt vind, dyning med lååång våglängd, Skottland och Shetlandsöarna är närmaste skyddande land.
När vi får Jössingfjord tvärs syns den första snön på bergstoppar i fjärran.
1981 när jag (Erik) seglade min Mistral Black Bess tillsammans med vännerna Nicke och Leif sökte vi skydd i Jössingfjord - trettiosju år sedan, första norgeseglatsen.

Natthamn i Egersund, mycket skyddat bakom Eigeröy. Påföljande dag får vi den prognosticerade styva kulingen. Dessutom - vi som den senaste tiden vant oss vid +6 grader som topptemperatur - som genom ett trollslag +20 grader klockan nio på förmiddagen och strålande sol...!! Dessutom två dagar i rad...!! Madre Mia! Fångar direkt möjligheten att i kortärmat utföra yttre underhåll.

Oaktat det makalösa högsommarvädret är sjöväderprognosen för dessa dagar styv kuling vilket det också blir.
En Scampi med tre norska gutter i tjugofemårsåldern kommer in till Egersund, de är på väg från Bergen till Arendal. Det innebär att de kryssat i styv kuling längs den oskyddade kusten. Efter att ha sovit ut kastar de loss och kryssar vidare i samma styva kuling längs den fortfarande helt öppna kusten. När jag (Erik) var i samma ålder hade jag samma inställning - att kryssa i kuling på Nordsjön, vad är problemet? Det är bara att reva. I dag är inställningen en annan. Men vilka fina minnen från detta hav, tacksam att ha gjort denna typ av seglingar.


Nordvart deluxe

Efter blåsvädret stävar vi nu vidare norröver, flera dagsetapper om runt åttio sjömil.

När vi en söndagseftermiddag passerar Bergen blir vi chockade, ett sammelsurium av allt som kan tänkas flyta - segelbåtar, motorbåtar,  obehagliga vattenscootrar - överallt! Madre Mia! Ett stycke norr om Norges andra stad stillar sig åter lugnet.

En morgon vaknar vi med maximalt femtio meters sikt, avvaktar några timmar tills vi fått ett par hundra meter, går tjugo sjömil med ett hundra till ett par hundra meters sikt, vattnen vi seglar i är med något enstaka undantag öde på andra båtar, skänker flera vackra tankar till modern navigationselektronik ( jodå - väl medveten om att den inte kan ersätta synen, hörseln och traditionellt sjömanskap - men den är ett underbart hjälpmedel).

Vi söker natthamn i flera kystperler, exempelvis ö-samhällena Espevaer, Fedje och Silda vid Stattlandet.
Strax norr om staden Florö seglar vi på fjorden Fröysjöen där vi i dess nordöstra del, på Bremangerlandet, återser det karga berget Hornelen, 890 möh. Överallt snö på bergens toppar.

Det är så vackert att det gör ont.

Kanske kan en skicklig fötfattare i ord skildra skönheten, själva får vi nöja oss med att med kamerans hjälp försöka fånga den.
Dessutom vet vi av tidigare erfarenhet (med vår Najad 511 Bess Safari Too till Lofoten 2011) att om möjligt ännu mer spektakulär natur väntar oss, speciellt omkring och norr om polarcirkeln.

xxxx








Ankrade i Skjernöys skyddade vik
Bron förbinder olika delar av byn, Skjernöy
Enda gästande båten, Farsund
Farsunds gästhamn
Egersunds kyrka med anor från sextonhundratalet
wwwww
Skärgårdsvy i sen kvällning, Espevaer
Maj månads reseberättelse fortsätter på ny sida ...