1 augusti
Mary hissar upp mig i masten för diverse inspektioner. Hon gjorde det via en av våra elektriska winchar, pice of cake!
I övrigt ägnas dagen till stor del åt underhållsarbete, exempelvis vår egen perpetuum mobile, två nya lager wax var tredje vecka.
Vi får ett glädjande besked. Ett par vänner, sedan cirka ett kvarts sekel, har fått formaliteterna på plats för att vi skall bli grannar i Andalucien!
I dag hård motvind och regnskurar. Så fort vädret tillåter kommer vi fortsätta längs Galiciens kust. De närmaste cirka 150 Nm, dvs i stort sett till den portugisiska gränsen, karaktäriseras av en mängd rias, eller vikar/fjordar. Vi räknar med ett flertal fina ankarplatser. Dock kan det vara så att den närmsta tiden bjuder på svårigheter med internetuppkoppling. I så fall får vi svårigheter att uppdatera hemsidan. Ha i så fall förtröstan, vi har inte gått under jorden, eller kanske skall man säga sjunkit. Minns att personlig kontakt via Iridium självklart fortfarande fungerar.
2-3 augusti
Lämnar ett La Coruña som vi kommer minnas. Rundar Torre de Hercules. Går västerut i tung atlantdyning, kanske inget för känsliga magar.
Går in i Ria de Corme y Laxe, lägger oss på svaj utanför det lilla samhället Laxe.
Playan är mycket välbesökt, i den lilla hamnen skeppas det ut timmer, fiskarna kör sitt sedvanliga race.
I vikens yttre del siktar vi delfiner som hoppar och leker - alltid lika fantastiskt! Tröttnar aldrig på detta skådespel.
Efter en gungig natt går vi vidare. Dyningen är fortfarande tung, kanske kommer den från ett oväder ute på Atlanten som vi ser på GRIB-filerna. I, numera, sedvanlig ordning strålande sol, febrilt famlande efter skugga. Det är inte länge sedan dresscoden var fleece, och nätterna innefattade värmeanläggning på.
Mängder med våra lekfulla vänner, delfinerna!
In i Ria de Camariñas, upp till den nordliga ensenadan för att ankra utanför Camariñas. Slätt som ett salsgolv, eller som en skärgårdsvik. Lite fascinerande med tanke på vågbergen, åtskilliga meter höga, direkt utanför.
Tar tendern in till byn, mycket enkelt, stilla, några helt ok speceriaffärer, enligt gängse spansk standard en mängd cafeér, barer och restauranger längs paseon.
4-7 augusti
Får av Ursula på Club Nauticos Café mycket vänlig hjälp med en del formalia. I gengäld visar vi henne Royal Crusing Clubs Foundations pilot, ett standardverk. Hon och övrig personal har hört mycket talas om den och dess omdömme om CN, men inte själva direkt haft möjlighet att läsa. Uppfattar en stolthet, då texten verkligen är till deras fördel!
Rundar i lugnt väder Cabo Finisterre på Costa del Morte. En gammal vän, professionell sjöman, gratulerar oss via satellittelefonen och berättar att en skeppare han haft benämnde denna udde Lilla Kap Horn.
Går in i Ria de Muros för att ankra i Ensenada de Muros, direkt utanför den lilla staden.
Vi, The New Kids in Town, tar i aftonsolen en trevlig promenad i lilla Muros. Fantastiskt mysig stad!
På en uteservering delar vi bord med två par vi tidigare blivit bekanta med, från Fosterlandet respektive Skottland.
De flesta seglare vi haft kontakt med under hela vår seglats från Stockholm har haft krävande yrkesliv. Många resdagar, målstyrt, uppstrukturerat, allmänt pressat, stundtals Loseckunder. Det är då slående hur fort livsrytmen på gott och ont, kan förändras. Som ett exempel berättade jag vid ett tillfälle, helt en passent, att under dagen avsåg vi bland annat att handla samt leta upp en WiFi-zon. En stund senare benämndes vårt enkla schema som att "ni som har så mycket att göra"! Tänkvärt.
8-12 augusti
Tillbringar ytterligare tid i nyblivna favoriten Muros. God ankarplats, vackra kyrkor och andra äldre byggnader, bra affärer och dito restauranger, fantastisk atmosfär och som kronan på verket ackompanjerat av underbart väder! Jo-hooo!!!
Korsar Ria de Muros för att lägga oss i Portosin. Fönumstligt håller nog de flesta besökare med om att stadsarkitekten inte haft charm överst på listan. Vad staden saknar i det avseendet tar man igen på hamnens internetuppkoppling. Att ha en dylik av riktigt god kvalitet är a godsend för att utan besvärande avbrott kunna lyssna på SR P1! Hemma i Stockholm är vi storkonsumenter av denna kanal. När man varit hemmifrån ett tag uppskattar man den ännu mer.
Lämnar denna trevliga ria för att fortsätta söderöver. Får delvis en fantastiskt fin seglats. Rundar naturreservatet Isla Salvora. Vi innehar vederbörligt tillstånd för att avlägga visit, men fortsätter in i Ria de Arosa. I rian en snudd på osannolik mängd musselodlingar - Madre Mia!! Stundtals "farleder" mellan dem. Lederna är utmärkta såväl på sjökortet som i piloten.
Svajankrar i Ensenada Norte de San Xulián i gott sällskap med en större mängd fiskebåtar av varierande storlek. En trevlig företeelse med spanska fiskebåtar är att även nybyggda har behållit sina klassiska former och färger. En ytterligare bekant stockholmsbåt anländer senare under aftonen.
Fortsätter över Ria de Arousa till Pobra do Caramiñal. Ett oväder som skall ge oss styv kuling är på ingående, vilket innebär att vi sannolikt blir liggande några dagar. På Biscayabukten, nästgårds, väntas halv storm, 9B.
13-16 augusti
Pobra do Caramiñal visar sig vara ännu en riktigt mysig liten stad. En dag i veckan marknad, då traktens jordbrukare säljer sina produkter. Vacker lummig park, flera vackra kyrkor.
Landvädret varierar mellan skyfall under lågtryckspassagen och de numera gängse lata soldagarna.
Under kvällen då ovädret är i antågande till oss får vi rapport från två svenska båtar i Baiona, 30 nm söderöver. De har redan fått den hårda vinden, över 20 m/s i byarna. För vissa båtar svåra prövningar. Hamnens marineros arbetar för högtryck. Dramatik. Buckle up!
Själva ligger vi i stort sett vindrätt, vi har lätthanterliga 11-14 m/s med någon enstaka by om 20. Man skall ha i minnet att vi ligger inne i en ria, cirka 10 nm från kusten, Baiona ligger ute vid havet.
Ett race med båtar från Express till ex Volvo Ocean Race ramlar plötsligt en masse in i hamnen. I den friska vinden bjuder tilläggningarna på ett fantastiskt skådespel. Fritt från glasfiberflisor? Dream on...!
17-23 augusti
Tar farväl av ett Pobra vi kommer sakna. Som framgått tycker vi om orten, dessutom har vi haft trevligt sällskap av ett skottskt seglarpar, Chris & Lorraine,ta gärna del av deras blog
Passerar naturreservaten Isla Ons och Isla Cies i strålande väder.
I Baiona har svenska seglare på plats mycket vänligt reserverat en helt fantastisk plats åt oss. En marinero är på plats för att ta förtöjningslinorna, fingret är runt 20 meter. Vi blir något dwarfed av grannbåtarna, 20-25 meter långa.
Monte Real Club de Yates i Baiona (Bayona) har star quality. Servicen från ett batteri av marineros är bra. Anläggningen är anpassad även för lite större yachter.
Men framförallt är det clubhuset som är fantastiskt. En riktigt god bar och restaurang med välklädda kypare, man håller på gästernas dresscode. Dessutom är byggnaden vacker, med Montereal Fort som bakgrund. I fortet är numera en parador inrymd.
