1-2 juli
Pendennis Cup är nu i full blom. I går Skippers Briefing, i dag första racet. På lördag avslutningsmiddag på Pendennis Castle. Mer info på www.thependenniscup.co.uk .
Den meteorologiska situationen innnefattas dock inte av all glamour. "Murky" som representanten för Falmouth Coastguard uttryckte sig då senaste prognosen presenterades, upp till 6B S/SW, rough seas, riklig nederbörd.
Vi uppskattar mycket alla kontakter med vänner, släktingar, bekanta och gamla patienter! Vissa av er kontaktar oss nu och då, några av er i stort sett dagligen. Alltid lika trevligt!
Vi får en hel del SMS till vår satellittelefon, dvs oavsett var vi befinner oss kommer meddelandet fram. Instruktion hur man kostnadsfritt SMSar till oss på detta sätt finns under fliken "Kontakt".
3-7 juli
Sjöväderprognoserna ger oss nu ett väderfönster om tre dygn, därefter kommer nu på lördag nästa oväder med kuling.
Falmouth kommer vi sakna, men avgår på morgonen tillsammans ett flertal ytterligare båtar. Vi är inte ensamma om att ha avvaktat vädrets makter!
De cirka 110 nm över engelska kanalen ner till Chenal du Four förlöper lugnt, betydligt mindre fartygstrafik än beräknat, men med en påtaglig Atlantdyning. Chenal du Four är passagen mellan Finisterre och ön Ouessant. Tidvattenströmmen är upp till 3,5 knop, tillsammans med Raz de Sein de besvärligaste passagerna på den franska Atlantkusten. Vi går problemfritt igenom en timme efter soluppgången.
Efter ytterligare några timmar når vi Brest, förtöjer i nybyggda Marina du Chateau, som namnet antyder vid ett slott, eller för att vara exakt slottsruin.
Vi glädjer oss mycket över att ha nått Frankrike! Trötthet efter seglatsen kombinerat med fuktig väderlek gör att våra landbaserade aktiviteter för dagen inskränker sig till ett cafébesök i hamnen. Trevligt!
Aftonens sjöväderprognoser bekräftar prognoserna från tidigare i veckan, det vill säga i morgon kulingvindar på upp till 20 m/s i det område vi just passerat.
Flanerar i den relativt hårt moderniserade stadskärnan. Påminns om det intensiva utelivet, speciellt en lördagsafton.
8-10 juli
Lämnar Brest tidigt på söndagens förmiddag. Tar oss igenom armadan av sportfiskebåtar i Goulet de Brest, sundet utanför staden.
Passerar Raz de Sein ett par timmar innan slack, vi går igenom med rasande fart, FÖG 10,5 knop. Hur sjön är här i hårt väder med vind mot tidvattnet finns beskrivet i pilotböckerna - kanske inte riktigt A Walk in the Park!
I varje fall två av seglarna från Brest, en norsk respektive polsk båt, går i dag mot A Coruna. Själva är vi däremot destinerade till Gijon. Under första dagen har vi en gudabenådad vind, väst 6-8 m/s, vilket ger oss en både snabb och komfortabel seglats över Golfo de Vizcaya (spanska), Golfe de Gascogne (franska) eller Biscayabukten (rikssvenska).
Efter en lugn natt med mareld begåvas vi med delfiner till frukost! Vi kan omöjligt se oss mätta på dessa fantastiska djur som hoppar och simmar runt båten! Dagen förflyter med vindar som är lite all over the place, för att citera en nybliven prins. Under hela förmiddagen mängder med delfiner.
En annan aspekt på djurlivet är Putte. Han landade dag två. Utseende som en förfinade duva (förmodligen inte speciellt väl uttryckt, tycker den ornitologiskt skolade), typ, och ringmärkt med en grön respektive röd ring per tass. Rött till babord, grönt om styrbord. Med andra ord excisterar det marinkonverterade birds. Han var anmärkningsvärt orädd, eller annorlunda uttryckt, vi förmådde inte schasa bort honom. Måhända kom han från en trassliga familjeförhållanden, för han hade inte lärt sig att gå på herrummet när det var aktuellt. Till natten var han dock klok nog att placera sig på akterdäcket under en av bänkarna, tak över huvudet, där han burrade upp sig och föll i sömn.
En lite hissnande känsla att ha en halv mil, landmil, vatten under kölen när vi passerat över kontinentalsockeln.
Måste, med risk för att låta tjatig, framhålla glädjen med alla Er som håller kontakten med oss. Vid midnatt, mitt ute på Biscayabukten, ett SMS via satellit från en gammal patient som önskar lycka till! På förmiddagen ytterligare ett från en professionell sjöbjörn som anmodar oss till försiktighet osv osv... Jättekul!! Det är en lätt överdrift att börja famla efter en telefonväxel ombord på Bess Safari Too, men telefonen håller oss sysselsatt ute på böljorna.
Andra, och därmed sista, natten bjuder på en naturkick noveau. Delfiner i mareld! Behöver jag säga mer...?
Ackompanjerat av ett lätt regn angör vi efter 48 timmar till sjöss Gijon i Asturien. Sikten är runt 700 meter, dyningen och vinden lätt. Insvept i trikoloren lämnar Putte oss, efter 125 Nm, för nya äventyr i land.
Hamnkontorets två senoritor, den ena tar emot begärda dokument, den andra kopierar desamma, ger oss en alldeles utmärtkt plats i hamnen.
Flanerar i Gijons stadskärna som verkligen pulserar av friskt liv. En underbar känsla att åter vara hemma i Spanien! På Calle Corrida, ett huvudstråk, finner vi ett lämpligt etablissemang för ett lagat mål mat.
Kanske kunde man nu, i Spanien, drömma om att febrilt söka efter ACns on-knapp. IRL är dresscoden till sjöss fortfarande tre skikt, underställ+fleece+GoreTex. I hamn värmare till natten, om än på lågfart...
11-15 juli
Vindarna håller sig runt väst, från beskedliga brisar till en eftermiddag med kulingvindar upp till 21 m/s. Första dagarna mulet och en del nederbörd, därefter färre moln och förhöjd temperatur. Faktum är att för första gången under seglatsen är undertecknad ,ombord på båten, iklädd endast shorts - ingen pikétröja!
En avantgardistisk segeljolle siktades häromdagen. En och annan åskådare kanske nöp sig i armen och ifrågasatte det där sista glaset vin i går kväll. Utflyktsbåtar med glasbotten för studium av vad fiskarna har för sig har man ju hört talas om. Men friborden...? Exhibitionism? Hursomhelst kan skrovet dessutom monteras isär, den ena halvan stuvas inuti den andra. Rysk docka, typ.
Vi flanerar mycket i staden. I sedvanlig spansk ordning finns en myriad av barer och restauranger. Allt ifrån en Guide Michelin rekommenderad här i hamnen till enklare dito.
Folklivet är fantastiskt. Alla åldrar är ute, även sent om aftonen. Bland annat är det charmerande med den stora mängden av äldre damer uppklädda i chicka dräkter. Den sortens damer man numera i stort sett endast ser på Östermalm. Även de äldre herrarna bjuder till ordentligt.
16-19 juli
Tidig avgång från Gijon. Denna stad kommer vi att sakna.
I frisk, och tilltagande, plattläns svischar vi fram längs först asturiens, därefter galiciens kust. Solen, som för vår del i stort sett varit frånvarande sedan Shetlands- och Orkneyöarna, lyser nu intensivt på oss. Lyser på både ond och god.
Går in i Ria de Ribadeo, för att lägga till i den lilla staden Ribadeos marina.
Staden ger ett lite märkligt intryck. En del underbart vackra och välhållna byggnader, inbjudande affärer, restauranger, caféer och barer vägg i vägg med övergivna ruiner. Detta upprepas gång på gång. Med ruin menar vi ett förfall som ofta gått så långt att taket rasat in.
Går längs galiciens kust i svag vind och bitvis tung atlantdyning. Styr in i Ria de Viveiro med ett flertal playor, bland annat Playa del Covas, vilken är välbesökt. Passerar fiskehamnen i Cillero, går vidare en liten bit uppför floden Rio Landrove för att nå marinan i Viveiro.
Viveiros gamla stadskärna är riktigt mysig. Mängder med gamla vackra byggnader, bland annat en kyrka från 800-talet. Vi finner oss mycket väl tillrätta! Dessutom får vi bra kontakt med hamnkaptenen Fernando med hustru Maria, med vilka vi tillbringar en minnesvärd eftermiddag på lokal. Fernando äger, tillsammans med sina sju bröder, fyra marinor i regionen. Dessutom har han tre systrar...
En kväll grillar vi. Förra tillfället var i Lofoten, under fjolårets seglats. När solen försvunnit bakom bergen är det fortfarande allright att inta kvällsvarden i cockpit. Dock har vi absolut inte den underbara värme som kvällarna i Andalucien bjuder på så här års.
Den gode Fernando anser att där vi ligger skall det vara 2,9 m vatten vid lågvatten. Med en viss koncentration kan vi se hur djupet sjunker till 2,3. Vi sticker 2,6. Men botten består av mjuk lera, så, tja...
Fernandos marina är inte än begåvad med WiFi. Han hänvisar till Meson Lodeiro, restaurangen ett kort stenkast från båten, vilken har behövlig utrustning. Och med tanke på deras gambas i vitlök, mycket vitlök, är det ett nöje att tillbringa en stund där per dag för att bli uppkopplad. Bland annat.
