Tisdagen den 1 maj till torsdagen den 3 maj
Under tisdagen snudd på högsommarväder. Enbart pikétröja är lagom, vilken kontrast till början av seglatsen!
I sakta mak seglar vi norrut förbi bland annat Öckerö, och blir påminda om mängden av levande samhällen på många öar här i Bohuslän.
Lägger oss i Marstrand, där vi är en av totalt fyra gästbåtar. Till vår förvåning tittar en säl upp mitt i hamnen. Dagen därpå går vi den korta sträckan till en av våra favorithamnar, Åstol. Enda gästande båten i denna skyddade hamn med sin omgivande urtrevliga bebyggelse.
4-6 maj
Ligger under några fina dagar kvar på Åstol, en av våra favorithamnar. I huvudsak underbart soligt men kallt. Under en dag liten kuling. En av mina (Eriks) kusiner, Britt med maken Leif avlägger visit. Vi har en trevlig dag som avslutas med besök på Café Åstol.
7 maj
Kylig men solig segling i W 8-9 m/s, dvs snabbt, upp genom den bohusländska arkipelagen. Passerar pärlor som Kyrkesund, Mollösund samt Kråksundsgap upp till Henån.
8-16 maj
Ligger här för diverse underhållsarbeten. Kärt återseende med Peter & Shirley, som seglar en systerbåt, Najad 511 s/y Red Roo med hemmahamn Guernsey. Möter även Murray och Lyn från Nya Zeeland vars HR54 just sjösatts. Eftersom de skall segla till bland annat Norge försöker vi delge dem våra erfarenheter av denna fantastiska kust.
17 maj
Går ut till Härmanö, precis syd pittoreska Gullholmen. Svajar i den västliga kulingen
18 maj
I väst 10 m/s seglar norrut, går utomskärs parallellt med Sotenkanalen. I det strålande solskenet är det magnifikt att se hur vågorna bryter tungt mot de bohusländska klipporna. Svajar i Gluppös skyddade hamnbassäng, vid den här tiden på året är vi endast två båtar i denna populära hamn.
19 maj
På ett lugnt Skagerrak siktar vi årets första delfin, eller var det en tumlare. Går sakta genom Lyngörs fantastiskt vackra samhälle, svajar som brukligt i naturhamnen nästgårds.
20 maj
När vi gör ett kort stopp i Arendal blir vi approcherade av en sjöpolis. Han undrar om uppkomsten till Najad-namnet på vår båt. Det visar sig att de är på väg till Lyngör, dit den norska drottningen skall anlända för att hedra minnet av fartyget Najads förlisning då över 100 människoliv gick förlorade.
Kommer fram till Skjernöy, en annan av våra riktigt kära hamnar.
21 maj
Rundar Lindesnäs, för viken gång i ordningen minns vi ej, i lugnt väder. Lista passeras, och vi når fram till Rekefjord. För att uppskatta entrén till denna fjord bör man förmodligen vara specialintresserad av stenkrossbranschen. Den kommunala gästhamnen är mycket välordnad.
22 maj
Inne i Rekefjord friska fallvindar, när vi kommer ut till sjöss är det dock lugnt. I höjd med Egersund snö på de bakomliggande bergstopparna. Vackert!
Får fin vind 7-8 m/s så att vi kan sträcka mot Lerwick. Efter hand öppnar den, farten och gången är underbar, dessutom strålande sol.
23 maj
Under natten och förmiddagen en hel de oljeriggar. Undrar om någon kan finna ett arkitektoniskt eller estetiskt intresse i dessa konstruktioner. Med hjälp av AIS ropar vi lätt upp ett bevakningsfartyg för några praktiska frågor.
Får oss en överraskning till livs. Mitt ute på Nordsjön har våra mobiler nätkontakt! Tydligen finns ett mobilnät här ute bland riggarna. Tar naturligtvis vara på möjligheten att kommunicera via detta, i stället för satellittelefonen.
Passerar på 1,5 nm håll den sista riggen, Mobiles Beryl A vid Ness Oil Field.
Mängder med havssulor, men var är delfinerna?
Vinden vrider tyvärr mot läns, lätt bris.
24 maj
Vid midnatt angör vi Shetlandsöarna. Får över VHF ett mycket bra mottagande av hamnkaptenen, som följer oss in. Förtöjer vid flytbryggan i Albert Dock klockan 0130. Seglatsens första delmål har nåtts!
Får snabbt ett kärt meddelande från seglarvännerna Håkan och Helena i Portugal som via AIS ser var i hamnen vi lagt till - fantastisk teknik! Eller som den pessimistiskt lagda kanske skulle säga - George Orwell 1984.
Under förmiddagen möter vi på hamnkontoret en ung, elegant dam som oerhört vänligt och engagerat berättar om Lerwick och Shetlandsöarna. Vilket mottagande!
Lunch intas i form av fish and chips. Det "hör till", på samma gång som professor Stefan Rössner och Anna Skipper förmodligen skulle ha invändningar.
Under aftonsolens inflytande njuter vi i sittbrunnen av den butelj champagne vår vän Jan skänkt oss innan avfärd.
25 maj
Vaknar till dimma så tät att Albert House, där hamnkontoret är inrymt, endast med en stor portion god vilja kan skönjas. Hyr oss en bil med vilken vi anträder en resa till Mainlands nordvästra del. Under resan förbättras vädret undan för undan för att till slut skänka oss ett strålande sommarväder och nästan få oss att beklaga vårt lilla ekipage avsaknad av luftkonditionering.
Fyren Echa Ness är högt belägen i en bedövande vacker omgivning. Dramatiska klippor, dyningen som krossas mot detsamma. Addera dessutom den kittlande tanken att, förutom Färöarna, är det endast ett stort hav ända fram till den nordamerikanska kontinenten, Grönland eller om man så vill den underbara ön Island.
Tar oss även till Stenness, en vacker vik i låglänta omgivningar, vilken under 1700- och 1800-talet hyste en omfattande fiskeflotta.
Får har överallt en framträdande plats . Lammen tävlar i att vara gulliga, det är fantastiskt att se svansarnas rotationshastighet när de får dia sin mor.
Under resan tillbaka söderut försämras de meteorologiska omständigheterna gradvis. Vid ett kort uppehåll i Lerwick, för att kontrollera vårt hems välbefinnande, kan vi konstatera att dimman här är oförändrad. Fascinerande med så diametralt skilda vädersituationen på så korta avstånd. Under resan södreut på Mainland med destination Sumburgh Head, den sydligaste udden, gör vi allt i vår makt för att hålla modet uppe. Omgivningarna är förmodligen fantastiskt vackra, de olika arterna av valar besökaren har möjlighet att beundra är säkert spännande, men vi får nöja oss med att försöka skönja motorhuven genom tjockan.
26-31 maj
Pingstaftonen är ur meteorologisk synpunkt en hänryckande högsommardag. Kärt återseende med Kjell Inge och hans hustru Norlaug som från Ålesund seglat över till Lerwick med sin HR53.
På Pingstdagen avgår vi mot Fair Isle. Åter en fantastisk sommardag, med som det ofta är en besvärande brist på vind. För att undvika Sumburgh Roost, ett område med besvärlig sjö även i lätt väder, håller vi ett avstånd om 5 nm till Sumburgh Head, Mainlands sydliga udde.
Siktar Fair Isle på 30 nm håll. Okomplicerad angöring. Förutom den lilla färjan Good Shepherd två segelbåtar i hamnen. Förtöjer utanpå en HR382 med två glada gutter på väg till Island.
När vi lagt till står vi och bara absorberar hamnen med omgivningar. Så underbart vackert!! Lång promenad i det fantastiska vädret. Även en icke ornitologiskt skolad person kan se att fågellivet är rikligt, med mängder av ovanliga fåglar. Annars är det relativt nybyggda fågelobservatoriet, helt nära hamnen, en central punkt på Fair Isle.
Fair Isle är en fantastiskt vacker enslig ö som vi är lyckliga över att ha fått den stora förmånen att besöka.
Annandag Pingst vaknar vi till en orolig hamnbassäng. Under natten har det blåst upp NE 8 m/s vilket ger en direkt obehaglig svinga. Förmodar att N-NE liten kuling ger en outhärdlig tillvaro, kanske till och med farlig. Ger oss iväg med destination Orkneyöarna. Några hundra meter utanför piren doppar sig stäven så djupt att vi får vatten över däcket. I 8 m/s med en båt av vår storlek!
Slörar snabbt söderut, rejält avstånd till sydliga udden för att unvika roosts. Vinden avtar allteftersom timmarna går, får korssjö, som alltid besvärande.
Går in till Pierowall på Westray, en av Orkneyöarna uppe i NW. Bra pontonbrygga med el. I den mycket vänliga hamnkaptenens privata bostad får vi koppla upp oss på internet.
Alla människor vi har kontakt med är fantastiskt hjälpsamma och snälla. Dock ger hamnen och byn ett slitet och kanske eftersatt intryck. Landskapet känns blekt. Kanske är det vi som blivit blasé efter alla positiva upplevelser på Shetlandsöarna, och speciellt den minsta av dem, Fair Isle.
Efter en liggedag i Pierowall fortsätter vi. Avgår i stiltje och, återigen, strålande sol. När vi rundar Mull Head, Papa Westrays norra udde håller vi ett behörigt avstånd för att unvika Bore Rost, ett område med farliga vågor vilka bland annat skapas av tidvattnet. Knappt någon vind under dagen.
Under natten, vid halv två, rundar vi Cape Wrath. Denna udde i nordatlanten är helt oskyddad, och rekommendationen är flera mils avstånd.
Till frukost får vi angenämt sällskap. Delfiner! Vi befinner oss då i The North Minch i höjd med Stornoway på Yttre Hebriderna.
I Inner Sound, mellan ön Skye och fastlandet, får vi åter delfinbesök. Vi står båda andäktiga i fören. De simmar och hoppar så nära de kan komma oss. Den show de gav oss kommer vi minnas resten av livet! Magi!
Kyle Akin, vår första smala passage mellan Skye och fastlandet, passeras problemfritt. Kort därefter kommer Kyle Rhea, där man måste ha tidvattnet rätt. Anländer när slackvattnet precis är på väg att ända och den sydgående strömmen startar. Vi har som mest 4 knops medström.
Landskapet är vackert. Påminner om Norge, men med skillnaden att Skottland är betydligt grönare.
Får fin vind, ner genom Sound of Sleat. Tar natthamn i Inverie i Loch Nevis.
