November - december
Mary och jag har en fin tid i Andalucien, men i mitten av november är det dags att skiljas åt. För 35 dagar...
I Las Palmas mönstrar jag på Solit. En fantastisk upplevelse att möta dreamteamet av nordiska seglare, flera vänner sedan tidigare, exempelvis Pelle & Ulla & Björn & Martin på Loupan, en del nya bekantskaper.
Håkan anländer för att mönstra på skönheten s/y Triumph, en svenskflaggad Baltic 64, www.triumphsailing.se. Hon är veteran i det här sammanhanget. Ambitionsnivån är hög, vilket besättningslistan hintar om. Under en lunch tillsammans skipper Big Börje, Håkan, Mange Olsson med fru Vica och övrig besättning kan jag konstatera att det här gänget har gasen i botten, det är väldigt mycket Bromma (Lokattsvägen, Höglandsskolan et cetera). Mange är inte bara überjordiskt skicklig och erfaren, hans underhållningsvärde har StarQualityPlus!
Flera trevliga möten med bland annat Ingegerd och Christer Lindén, Pekka och Barbro Karlsson vars Corona AQ ligger i hamnen, samtliga välbekanta ansikten från Oceanseglingsklubben.
Tiden fram till starten fördelas i huvudsak på tre områden, förberedelser, seminarier och sociala events.
Vad det gäller förberedelser är mitt allmänna intryck att de flesta båtar kör för högtryck. Utanför båttillbehörsaffärerna är det kö (!) innan de öppnar för dagen. Leveransbilar från El Corte Inglés med flera kör i strid ström fram på kajen. På bryggorna och båtarna aktivitet på högsta växeln.
Att alla har ett omfattande arbete med att proviantera inför oceanöverfarten är naturligtvis självklart. För många, förmodligen de flesta, första gången. Hur förvarar vi ägg, frukt, grönsaker så att det håller sig? Hur mycket? Marginaler om överfarten tar längre tid än beräknat i händelse av mycket stiltje eller haveri, osv osv.
Dock förvånar det mig att många hade så mycket kompletteringar och skruvande med själva båten fem i tolv.
ARC-organisationen under ledning av Andrew Bishop arrangerade ett flertal givande seminarier. Själv deltog jag i Voyage Planning in the age of electronic charts med Jimmy Cornell, Rigging med Jerry Henwood och Managing of Emergencies med Chris Tibbs.
Jimmy Cornell, ARC-grundare, författare till ett halvdussin faktaböcker, multipel jordenruntseglare, de facto ett namn i den här seglarvärlden, jättekul att möta honom live!
Om aftonen regelbundet SunDownerParty. Dessutom vissa kvällar cocktailparty och middagar, några på Real Club Nautico de Gran Ganaria. RCN-etablissemangen är för övrigt något för nordiska båtklubbar att ta efter.
Starten äger rum den sista söndagen i november, i år den 25:e. För hårda vindar gör dock att ledningen, i princip, senarelägger starten två dagar. Racingdivisionen (få deltagare) startar enligt plan den 25:e, cruisingdivisionen får välja mellan 25:e och 27:e. En liten handfull cruisingbåtar avgår i första omgången, den numerärt totalt dominerande mängden deltagare två dagar senare.
Seglatsen över The Pond kan sammanfattas i ett ord - dragig. Mestadels liten kuling, ibland bara hård bris. Ofta styv kuling, ibland hård kuling med halv storm i byarna.
Den som till äventyrs trodde på myten om en comfort zone i evigt skönhetsväder, zippa på paraplydrinkar, romantiskt Sail Into the Sunset, läsa alla de där böckerna du tidigare inte hunnit - dream on! Generalknas! Vi hade ett Cannonball Run! Reva, reva mer, håll i dig! Buckle Up!!
Under några timmar mitt ute på Atlanten dock måttliga vindar då vi får tillfälle att prova splitter nya Parasailorn, en speciell typ av spinnaker. Dessutom tre timmar motorgång. Sista dygnet bjöd även det på laber bris med Parasailorn under de ljusa timmarna.
Väderprognoser fick vi dagligen via satellit, dessutom kompletterat med weatherrouting från norska meteorologen Mats.
Suicidbenägna flygfiskar fanns en masse. Regelmässigt låg de på däck. Under en av mina nattvakter svischade något i närmiljön förbi mig, och vips, en flygfisk hade landat i pentryt!
I stort sett varje dag talar jag med Mary via min Iridiumtelefon. När Solits Inmarsatuppkoppling havererar levererar hon dessutom väderprognoser!
En extra kick är kontakterna med en del av er, kära hemsideläsare.
Den 14 december, lokal tid 20 29 05, klyver Solit efter 2700 nm mållinjen i Rodney Bay. 17 dagar 13 timmar 29 minuter och 5 sekunder sedan startskottet utanför Las Palmas.
Solit har fått min hjälp att segla över, själv har jag sett en dröm sedan tonåren gå i uppfyllelse. Win-win!
I fina Rodney Bay Marina vidtar en hel del underhållsarbete och reparationer. Förvisso har jag under flera decennier läst ett oräknerligt antal artiklar och böcker i ämnet, men det är en annan sak att uppleva det IRL.
Några båtar fick problem alldeles i början och vände tillbaka till någon av de kanariska öarna, någon förlorade masten och sökte nödhamn på Cap Verde, flera fick rigghaverier som reparerades till havs efter många timmar upphissade i masten et cetera et cetera.
En, för all del ovetenskaplig, spaning är att i allmänhet hade de båtar som tog det lugnt färre haverier. Knappast rocket-science.
Ett glädjeämne på St Lucia var möten/återseenden med seglarvänner. Gästfria Magnus & Annelie på Tayana 55 Freewheel, Loupan Arcona 430, Björn Arne och Siv på Beneteau 423 Hakuna Matata från Mo i Rana, Åge på Dufour 40 Frilaens från Trondheim på vilken Kjell Inge gastade i somras, HR45 Salsa af Stavsnäs, Moody 47 Dark n´ Stormy med flera.
Dagen innan julafton lyfter min Boeing 777 från Hewanorra, St Lucias internationella flygplats i pocketformat. Via Gatwick (inverterat pocketformat) anländer undertecknad till Faro där känslosamt möte med Mary väntar, efter fem veckor.
Hon har gjort så julfint i Bess Safari Toos salong! Hohoho...!
Under den gångna tiden har Mary gått på privatskola och läst spanska. Framförallt magister Pedro var en alldeles utmärkt lärare, dessutom trevliga studiekamrater från bland annat Norge och Japan. Så positivt att en påbyggnadskurs adderades. Betyg i fyra olika avseenden delades ut. Gissa vem fick högsta i samtliga? (Fast det sista fick jag inte skriva för M, så vänligen sprid det inte vidare).
Vår lokala segelmakare Antonio har på sitt loft Fofovelas sytt upp ett heltäckande kapell som skall skydda däck och överbyggnad under vintern. Mot solstrålning alltså, inte snö...
Kärt återseende med Håkan (13 dagar till St Lucia med Triumph - grattis!) och Helena.
Nyårsafton på Don Henrique i Lagos, fantastisk meny. I efterhand upptäckte vi att Guiden rekommenderar denna restaurang, så vår magkänsla vid valet kanske inte var helt tokig.
Till alla Er som följer vår hemsida tillönskar Mary och jag en God Fortsättning på 2013!
