Har jag berättat att jag har en brorsa och en syrra. Ängsviolens Melker och Ängsviolens Nova. Melker och jag busade ganska mycket. Undrar var de finns idag? Undrar om de också måste gå till veterinären och bli stuckna i nacken! Hur som helst är det jag som är längst till vänster och det var jag som föddes först. Då kan man väl nästan säga att jag är storasyrra?
Häromdagen var vi hos veterinären här i Portugal. Veterinären heter Miguel och han är snabb med att ta sprutor. Jag hinner inte ens med att pipa. Hm. Men, jag blir lite irriterad och vill helst krypa upp i famnen på husse eller matte. När vi var hos veterinären så hörde jag att de pratade om tänder. Sedan dess borstar matte mina tänder två gånger om dagen. Ursch!!!! Fast det där hon har på tandborsten är gott. Ja, nästan godare än min mat. Ja, förutom när jag får hamburgare. Sedan jag skrev senast har jag hunnit fylla två år. Känner mig riktigt vuxen nu. Som, ja, som de stora vovvarna som jag ibland träffar.
När vi är på restaurang, varuhus eller hotell så vill matte att jag sitter i en väska. Det är faktiskt jätteskönt. Helst skulle jag vilja sitta i väskan hela tiden, men det får jag inte. Jag har haft flera väskor, men den jag har fått nu är den allra bästa. Åhhhh vad skön den är. Vi hämtade den i en liten affär i något som heter Cadiz. Där fanns en farbror som luktade katt och hette Fernando. När han tog fram väskan så hoppade jag direkt i den och alla jublade.
Ibland sover jag på natten i väskan för det är så mjukt och mumsigt. Sedan brukar jag alltid gå och sätta mig i väskan när vi ska gå ut. Matte och husse lägger alltid huvudet på sned och säger "titta vad gulligt". Ja, en annan vet ju hur en slipsten ska dras. Man är ju två år nu. Faktum är att jag ibland somnar i väskan när vi är på varuhus. Det är lite tråkigt när matte står och tittar på kläder hela tiden. Nä, tacka vet jag att vara på min avdelning. Ja, på spanska heter det Mascotas. Det vimlar av pipdjur, mat och allt möjligt annat. Bl a har de världens godaste tuggben på El Corte Ingles. Ja, det är matte som sagt att det heter så. Jag vet inte.
Det har gått en tid sedan jag skrev senast ...
Ja, ibland kan man känna att man får lite skrivkramp. Mina klor har varit lite långa så det har varit lite svårt att trycka på tangenterna. Mycket har hänt sedan jag skrev senast. Tänk att tiden kan gå så fort.
Jag är nu fyra år och mår hur bra som helst. Ja, det gör min husse och matte också. Fortfarande så sticker veterinären mig i nacken och ibland sprutar de in något i näsan. De säger att det är mot något som heter Kennelhosta. Hmm. Nu har vi börjat gå till en veterinär här i Spanien. Hon talar så lustigt. Finlandssvenska säger matte att det är. Hos de kan man få något som heter Laxpasta. Ja, om man piper extra mycket så får man lite till ... Vi har varit där flera gånger och ibland går vi bara dit och säger hej. Husse och matte tror att jag ska vänja mig och tycka att det är ett kul ställe. Hmm, Mig lurar de inte. För ett tag sedan så köpte matte en jacka till mig hos veterinären och så sade hon att den kunde jag ha när vi skulle till Norge.
Vi har också köpt en ny båt. Ja, den vi har nu lutar inte på samma sätt som den gamla. Den här rullar fram och tillbaka mer i sidled. Men, ofta är det bara platt. Den bullrar också den här båten. Fast, annorlunda, liksom.
På den gamla båten så kunde jag inte se ut. På den här nya så ser jag allt som händer runt omkring. Bl a när husse och matte ska stanna båten så att vi kan hoppa iland. Då får jag inte följa med för matte säger att jag kan ramla i sjön när vi förtöjer. Jag blir jättearg när hon säger att jag inte får följa med och hjälpa till. Jag kan ju hoppa iland lika bra som hon. Men, när båten slutat bullra så öppnar hon dörren och då står jag länge och bara tar in alla dofter.
Det bästa med den nya båten är att jag får vara jättenära matte och husse. Ibland ligger jag och sover vid husses fötter timme ut och timme in. Ibland lägger jag mig bredvid matte som ibland sitter och läser medan vi tar oss till något nytt ställe.
Jag har förresten fått en ny flytväst. Ja, inte för att jag hade växt ur den gamla utan det var något skumt som hände med den. Plötsligt var den platt som en pannkaka. Så nu har jag en röd flytväst och den är jättefin.
I somras så skulle vi till det som matte kallade Norge. Jag tror att vi kom ut på ett jättestort hav för plötsligt var det jätteläskiga vågor. Jag har aldrig varit så rädd som jag var då. Jag ville bara av båten. Husse och matte gjorde allt de kunde för att få mig på andra tankar. Matte fick till och med sitta med mig utomhus, trots att det var jättekallt. Varje minut kändes som en hel dag. Var det så här det var i Norge då ville jag verkligen inte dit.
Efter ett långt tag hörde jag att husse och matte pratade om att de bara skulle ge sig i väg om det var plattvatten. Vad är det för ett konstigt ord. Så en dag så skulle vi till veterinären. Ja, det vet man ju hur det går till. De ska ju bara sticka en i nacken. Men, den här gången gav de mig något att äta som var ganska gott. Ja, jag kände nog att de haft i något piller, men det jag fick var så gott så det fick passera. Matte sade att det var något som kallades för avmaskning. Som om jag skulle ha maskar i magen! Hur som helst så köpte matte då en spray som hon sade hette Adaptil. Jag kände allt att hon sprayat något annorlunda på min filt. Men, det doftade så himla gott och jag kände att jag bara ville lägga mig ner och vila. Nu kunde det gunga hur mycket som helst, bara jag fick min filt. Och efter det var jag inte orolig längre. Doften liksom påminde mig om den jag känt hos min riktiga mamma som heter Diza. Zzzzzzz.
Efter ett tag kom vi i alla fall till det som heter Norge. Det som matte hade talat om för jättelängesedan. Det var kallt, det var blött, det var blåsigt så det var skönt med den varma jackan.. Men, framför allt var det aldrig mörkt. Solen gick inte ner. Hur ska man kunna sova då? Ibland var det inga gator att gå på utan man fick gå i skogen. Det var faktiskt lite otäckt. Fast jag tror att husse och matte också tycker det är lite otäckt när det inte är några gator. Fast det skulle de aldrig erkänna.
Vi bodde så länge på båten som jag trodde nästan vi flyttat dit. Och egentligen tycker jag bäst om att vara på båten eftersom jag har husse och matte så nära hela tiden.
Nu när jag är fyra år så känner jag mig nästan som vuxen. Lite bredare mellan axlarna och klokare, tycker i alla fall jag. Fast matte hon skäller på mig så fort jag skäller. Och jag skäller bara för att jag måste vakta min flock. Ibland känner jag mig faktiskt lite orättvist behandlad. Men, det gäller att se framåt.
I år säger husse och matte att vi ska till något som heter Finland. Jag tror faktiskt att jag varit där tidigare. Undrar om det är lika kallt och blåsigt som i Norge.
