Hej,
Jag heter Astrid och är född den 17 november 2023 tillsammans med två bröder. Egentligen hette jag Fanny från början, men min husse och matte ville att jag skulle kallas Astrid. Vi föddes i en kennel som heter Sweettofie.

Min husse och matte kom och hälsade på mig tre gånger innan jag fick flytta hem till mitt nya hem. När jag föddes vägde jag 119 gr. Matte säger att det är som en liten chokladkaka. När de hämtade mig vägde jag 1200 gram. Jag var då åtta veckor gammal. Det var ett stort äventyr att komma till ett nytt ställe. Och så mjuka mattor att kissa på. Fast husse och matte täckte över de mjuka vattorna med massor med saker så ja, jag får väl vänta på att de tar bort allt det där.

Jag tycker väldigt mycket om mat. Royal Canin ska det vara. Så fort matte börjar prassla med påsen med mat så kan jag nästan inte bärga mig. Hon är så långsam. Jag vill ha maten direkt ... Men, hon ska hålla på väga och dela upp. Åhhhh, vilken tid allt tar ... Sedan är det ju väldigt spännande när hon är i köket och det doftar ju så gott. Jag bara väntar på att det ska ramla ner något till mig, men Matte säger "Du har valpmage" du har egen mat.

Jag har varit ute också, men det är så himla kallt. Matte brukar lyfta upp mig i famnen när jag sätter mig och ser lite olycklig ut. Och det är så många som pratar med mig och blir så glada bara för att jag viftar på svansen. Ja, det gör jag hela dagarna för jag är så glad över huvud taget. En gång gick vi på något som heter Karlavägens allé. Då kom en farbror som pratade i något och sedan sade han: "vänta jag måste lägga på, jag måste bara hälsa på den här hunden. Jag har aldrig sett en så glad hund förut."

Ibland försvinner husse eller matte uppför en trappa. Ja, jag vet inte vad som finns där, men något spännande måste det ju vara. Ibland känns det som om matte är där uppe i timmar. Fast hon säger att hon varit borta i fem minuter. Hmm.

Jag älskar att leka. Speciellt med husses och mattes fötter och händer. Konstigt nog verkar de inte uppskatta det lika mycket som jag. Jag tycker inte att jag biter hårt, men de säger aj hela tiden. Undrar om mina tänder blir extra vassa eftersom de gör något i min mun varje kväll. Ja, det är något ur en tub som smakar smaskens och en liten borste som jag biter i.

Jag har varit hos veterinären också. Först lät det lite läskigt, men där fick jag mjukost på en liten platta. MAT! Bra ställe. Inte märkte jag heller att de vaccinerade mig ... Hoppas att jag får mjukost nästa gång också. Det var förresten en jättesnäll tant där som pratade med mig hela tiden. Hon jämförde mig med en papegoja, ja, jag vet ju inte vad det är, men det är nog något bra. Jag gillar nämligen att klättra upp på axeln när något håller mig i famnen eller om någon hukar sig framför mig så är jag blixtsnabbt uppe vid axeln.

En dag sade husse och matte att vi skulle skaffa pass? Que? Undrar om man kan äta det? Tillbaka till veterinären blev det och ostbrickan kom fram. Mums.MEN!!!!! Nu stack dem mig i nacken med något som gjorde så himla ooooooonnt! Inte ens osten kunde de lura på mig. Jag kommer vara väldigt skeptisk nästa gång vi ska skaffa pass. Hur som helst fick jag leverpastej i stället och det slår allt!

När jag var fyra månader sade husse att vi skulle åka till båten? Ja, bara det inte gör ont, tänkte jag. Vi åkte bil jättelänge och det var roligt. Husse sade att det var 43 mil. När vi kom fram så frös jag jättemycket. De sade att det var fyra grader i det som heter båten. Husse och matte lindade in mig och sig själva i fleece och då blev det varmt och skönt. Snart blev det också varmt i det som heter båten. Här sover vi jättenära varandra, ja, nästan som i valphagen med mina brorsor. Sedan tror de att jag ska kissa och bajsa utomhus? Men, det har jag ingen lust med. Fast, när jag gjort det utomhus blir de jätteglada och berömmer mig, ja, jag får till och med godis.

Plötsligt en dag så åkte vi iväg med båten. Jag blev så himla trött så jag somnade. Husse och matte verkade jätteglada över det. Jag förstår inte varför. Vi kom till något som heter Bohus-Malmön. Där doftade det jättegott och jag fick träffa massor med hundar. Ja, det var till och med en som var lite yngre än mig och den var jätterädd för mig. Jag som är så snäll och viftar på svansen. Jag till och med lägger mig på marken framför hundarna för att visa att jag inte är farlig.

Astrid lite drygt tre veckor. Hon låg stilla i famnen och verkade vara ganska nöjd. Svansen gick oavbrutet.
12 veckor på utflykt i stora världen. Vilken stor valphage, tänker hon nog.
13 veckor, svansen viftar fortfarande oavbrutet.
Astrid, sex veckor. Svansen viftar fortfarande oavbrutet. Allt är så spännande.